Kriser

"Att vara medmänniska i kris" var rubriken på den föreläsning jag åhörde idag. En engagerad föreläsare med stor erfarenhet av krisarbete gjorde att det blev en givande dag. Vad är en kris, hur reagerar man vid kriser och hur kan man hjälpa sig själv eller medmänniskor i behov av hjälp var det som behandlades.

De professionella krisgrupperna har en viktig uppgift för människor som råkat ut för stora kriser och tragedier. Men också vi vanliga människor kan göra mycket för våra medmänniskor som går igenom svåra perioder i livet.

Själv förstår jag nu att det är en fördröjd kris jag går igenom. Jag borde ju egentligen ha kommit över skilsmässan efter det första året men i stället utlöstes egentligen krisen först då och i samband med utbrändhet. Innan det hade jag flytt undan känslorna genom att se till att hela tiden vara upptagen med arbete och kurser och annat som fyllde mina dagar. Visst hade jag sörjt och varit förbannad den första tiden men sen lagt locket på.

Men till all lycka går man oftast starkare ur en kris än vad man varit tidigare.