Reflektioner

Det är bra med balans i livet. Men ibland kan det nästan kännas för balanserat. Jag har lagt märke till att jag numera har rätt så svårt för att gråta. Det kan vara skönt på ett sätt - men jag tycker också det är en lättnad att kunna släppa ut gråten. För gråt det finns inom mig. Både av glädje och av sorg. Och vart tar nu den ogråtna gråten vägen?

Det är förstås medicinen som dämpar känslorna. Men nu börjar det snart kännas som att jag vill ha "normala" känslor igen. Tyvärr är det väl så att det finns risk för att ångesten och nedstämdheten tar plats i mig igen om jag slutar medicinera.

Ska fundera över saken ett tag ännu.