En jul utan tvång

I dagens ÖT finns en tänkvärd intervju med Aulikki Esko som helt har tagit avstånd från det som normalt kallas jul. Hon har skippat julbrådska, julstress, julkort, julklappar, julmat, gäster, julprogram i radio och TV, julpynt - alla julattribut överhuvudtaget.

Hon ironiserar över damtidningarnas jul som hon kallar "tomtecentrerad och färdig intill utmattning. Med glitter, bollar, pynt, dignande julbord, elegant julgran och sofistikerat konstglas bland pittoreskt antikt och mitt i uppsjön av attribut den vackra, lyckliga familjen inklusive hund.

En träffande beskrivning! Även jag har bläddrat i inredningstidningarnas julnummer och förundrat mig över hur det materiella och konstgjorda förväntas resultera i en perfekt jul.

Aulikki Esko fortsätter: "En jul vars spår man småningom hittar på de överhopade lopptorgen, monumenten över vår tid."

Själv försöker jag åtminstone numera bara köpa nyttiga och användbara julklappar. Och inte tror jag mina barn mår dåligt av att få nödvändiga saker till sina spartanska studiebostäder. (Till nödvändiga räknas förvisso också böcker.)

Aulikki Esko har inga julritualer, hon avskyr ritualer som hon anser vara tunga minnen som vi bär med oss halva livet och bara inger förväntningar. Hon önskar att alla människor kunde undvika förväntningar. Förutom våra egna förväntningar bär vi också på andras och tyngs av dem.

Jag har också i tiderna tagit med mig julritualer hemifrån. Den första julen i eget hem ville jag ha det precis som jag var van med från barn. Nu har jag frångått de flesta ritualerna, de känns inte längre lika viktiga för mig. Jag försker ta julen som den kommer och inte ha några förväntningar. De två senaste åren har jag varit ensam på julafton och förväntar mig inte att det skall bli annorlunda i år. Nu skall jag dessutom för första gången i mitt liv jobba halva julaftonen och juldagen och på det viset slipper jag automatiskt eventuella förväntningar.

Att känna julens närvaro är det centrala i Aulikki Eskos jul, det som hon upplever under julen beskriver hon som en känsla av fullbordan, att tiden är inne.

Det jag mest av allt vill känna är frid.