Rika jag

Jag har nu uppnått en sådan aktningsvärd ålder att jag har orsak att titta bakåt, och framåt också för all del. Jag har levt mer än mitt halva liv, eftersom jag antagligen inte kommer att uppleva min hundraårsdag.

I min ålder ”borde” jag nu - för att följa mönstret i de trakter där jag bor - sitta i ett färdigt betalt hus, äga en sommarstuga, äga en bil tillverkad under detta sekel, göra åtminstone en längre resa per år, ha en hygglig inkomst, och spara inför pensioneringen.

Inget av det ovan nämnda varken äger jag eller gör. Jag bor i hyreslägenhet, kör med en halvrostig bil modell 1995, är glad om jag har råd att besöka mina arvingar i Åbo en gång per år, har gått ner till 75 procents arbetstid och dessutom bytt till ett mycket sämre betalt jobb.

Men ändå är jag nöjd. Jag har så mycket att glädjas åt. Mitt liv är rikt och meningsfullt. Jag har tre underbara, fantastiska, härliga och kloka barn. Jag är frisk. Jag får ge och ta emot kärlek. Jag har gått igenom kriser och lärt mig otroligt mycket genom dem. Jag har förmånen att få jobba med det jag tycker om. Jag får känna glädjen över att lyckas i mina studier. Jag har syskon och vänner som bryr sig om mig. Jag kan känna äkta glädje över att kunna skaffa mig något nytt.

Jag är så rik!