Slagdängor och psalmer

Jag har just avslutat min andra yrkesprovdag. Bara tre kvar, så har jag förhoppningsvis avklarat modulen stöd för utveckling och handledning.

Hittills har det gått bra, vad jag vet har jag inte gjort några större tabbar. I går sjöng en farbror en gammal slagdänga för mig - jag gissar den var från 1940-talet - refrängen löd ungefär såhär: oj oj oj, jag älskar bara dig. Hur gulligt som helst! En tant blev så glad över att jag hann sitta en stund och prata med henne, så hon ville krama mig. Och det fick hon så gärna! De är så trevliga allesammans, och så tacksamma för minsta lilla sak man gör för dem.

I kväll har jag varit med på sång- och andaktsstunden som fem tanter har tillsammans varje kväll. Snälla som de är sjöng de denna kväll sådana psalmer som jag kan, för att jag också skulle kunna sjunga med. Sedan fick jag hedersuppdraget att läsa dagens ord för dem. I den ena boken handlade texten om varför Gud håller oss vakna på natten. Lite märkliga funderingar var det nog; eftersom vi ofta har det så jäktigt om dagarna att vi inte hinner tänka på Honom, så låter Han oss i stället ligga och vaka på natten. Till på köpet skall vi vara tacksamma för det. Jag försökte få igång en liten diskussion om det faktiskt kan vara på det viset, men det är nu bara så här. Amen.

(framgooglad bild)

Synd är det i alla fall att de här snälla tanterna tror att det är ett Guds straff att de ibland inte kan sova på natten.