Ett ödmjukt tack

I dag går mitt ödjmuka tack till alla dem som år 1917 kämpade för ett fritt fosterland. Tack vare dem kan vi i dag fira 90 år av självständighet.

Mitt tack går också till dem som deltog i vinterkriget och fortsättningskriget. Även min egen far gav fem år av sitt unga liv åt att försvara fosterlandet. Man kan inte ens föreställa sig vilka umbäranden dessa unga män fick utstå.

Nu när min egen son snart rycker in i armén är jag tacksam över att han inte behöver delta i ett krig. Jämfört med ett krig kanske militärtiden trots allt är en barnlek.

På bilden min far Erik